När jag är färdig så går jag ner och sätter mig på cykeln och börjar trampa mig mot fabriken. Svänger av mot den sista rakan, som så många gånger innan. Det är fortfarande mörkt och det strilar ett stilla regn från skyn. När jag kommer fram till omklädningsrummet så möter samma ansikten som dagen innan, och dagen innan dess, och dagen innan dess. Dessa ansikten som har så mycket i sig, så mycket att berätta. Just nu så berättar de inte så mycket då de är lika trötta som jag är. På med blåstället och tar ett nytt paket med hörselskydd i fickan. Ute på golvet är det snart full fart. Röken drar sig mot utsuget, hammarslagen dånar i bakgrunden och det hörs att det är febril verksamhet.

Dagen går mot sitt slut och matlådan är tom, som vanligt förlorade jag i kortspelet mot de vanliga motståndarna. Snart är jag hemma igen och snart är jag tillbaka på golvet och dofterna.

Industrier har byggt en stor del av vårt land och gett oss så mycket. Både bra och dåligt. Tiderna går upp och de går ner. Marknaden styr och det byggs som aldrig förr, sedan styr marknaden åt ett annat håll. Intressena ändras och vinden mojnar. Det är då industrierna läggs ner och många livsöden försvinner ut i det tomma intet. Kvar står byggnaderna och andas av de gamla lukterna av rök, damm och gamla ostmackor. Man kan se spåren av alla dessa människors slit, dessa spår som är så värdefulla och viktiga.

Torvbrytning

Tillbaka till start